onsdag 26 juni 2013

Överklagan - För barnens bästa

Det var med tunga steg som jag lämnade kommunfullmäktiges, KF:s, möte i måndags. Beslutet för punkt 14 "Framtida skolorganisation" blev ett JA till nedläggning av skolorna i Blomskog (2013), Bön (2015) samt Töcksfors högstadium (2015). Fördelningen av rösterna var 23 mot 14. Känslorna så här ett par dagar efter tar sig många uttryck. Besvikelse, frustration, uppgivenhet, sorg, tomhet, trötthet, ilska, förtvivlan...

Redan innan mötet kunde man se att det tysta spelet, det bakom kulisserna, hade börjat. Lokalen valdes strategiskt utifrån att inte alla deltagare skulle rymmas i hörsalen. Trots att kommunen borde ha insett att fler åhörare än normalt skulle dyka upp. Trots att vi från Föräldragruppen för skolutveckling, ringde och påpekade detta. Svaret vi fick var "Vi tackar för informationen".

Mötet startade i vanlig ordning klockan 19.00 och efter 45 minuter kom skolfrågan upp. Efter ytterligare 1h 20 minuter så röstar majoriteten, 23 mot 14, för nedläggningar av skolorna. Vissa ler, vissa gråter. Men vi backar tillbaks lite. Det som hände under den dryga timman av diskussion är nämligen värt att gå in närmare på.

Ärendet började med att listan för underlagen lästes upp. Döm av min förvåning att inget nytt underlag tagits fram sedan minoritetsåterremitteringen i april. Av de fyra punkterna har enbart en, folkomröstningen, genomförts. Konsekvensbeskrivning för Töcksfors högstadieskola saknas. Beräkningar för skolskjutskostnader saknas. Konsekvenser för vad längre skolskjutstider ger saknas. Den samhällsekonomiska beskrivningen saknas. Samråd med nyttjare enligt kommunallagen saknas. Svaren på varför inga nya underlag har tagits fram saknas. Eller vänta. Vi fick ju faktiskt några svar. Konsekvensbeskrivningen för nedläggning av Töcksfors högstadium finns att läsa i Jörgen Stenbratts skolutredning, en samhällsekonomisk beskrivning är ej nödvändig i det här fallet, båda svaren enligt Katarina Johannesson, och samråd har skett med nyttjare enligt Daniel Schützer. Jag vill tacka så mycket för era kommentarer, men jag har några följdfrågor.

Konsekvens: Oundviklig följd som måste beaktas pga sin betydelse
Källa: Stora svenska ordboken

Vart i Jörgen Stenbratts skolutredning nämns några som helst konsekvenser för nedläggning av Töcksfors högstadium? Om en samhällsekonomisk beskrivning ej behövs, hur kommer det sig då att så många från näringslivet och föreningslivet har lämnat in skrivelser i det här ärendet och anser sig i allra högsta grad vara berörda?

Samråd: Överläggning för att enas om gemensamt handlande
Källa: Stora svenska ordboken

Redovisningen över när samråd skett med nyttjare är jag mycket nyfiken på. Menas de föräldramöten som man har haft i Blomskog? De möten där ansvariga politiker och tjänstemän inte svarat på föräldrarnas frågor? Där man lovat att ge svar, men fortfarande inte gjort det? Föräldramötet nu senast, dagen innan barnens examen, är ju bara ett exempel på hur föräldrarna och personalen i Blomskog behandlas. Är det sådana tillfällen som kallas samråd? Hur är det med samråd med nyttjarna av skolan i Bön och högstadiet i Töcksfors?

Ett flertal interpellationer hade lämnats in till KF:s möte i måndags. Föräldragruppen för skolutveckling har hela tiden drivit frågan om det bristfälliga beslutsunderlaget och hanteringen av barn, föräldrar och personal i frågan om framtida skolorganisation i Årjängs kommun. Vi har bjudit in till möten och debatter utan att få några svar eller i de flesta fall ens vilja att delta. Föräldrarna i Blomskog har bjudits in till möten utan att få några svar. Föräldrar i Bön och Töcksfors har inte fått någon inbjudan till möten alls. Av förklarliga skäl hoppades många att för en gång skull, nu när beslut om nedläggning befarades klubbas igenom, slutligen få i alla fall några svar, men icke. En ledamot i fullmäktige har rätten att vänta med att ge ett eventuellt svar på en interpellation tills nästkommande möte. Jag var rädd att detta skulle ske då det vore helt i deras linje hur de hittills vägrat att svara på frågor, men in i det sista höll jag tummarna. När så såväl Annika Holmstrand (C) som Katarina Johannesson (C) och Kent Norman (C) avböjde att svara på sina interpellationer var det som om luften gick ur mig. Varför i hela friden vägrar man att svara på frågor från de berörda?

Jag funderade länge på om jag skulle delge läsarna av den här bloggen hur BUN:s ordförande, Annika Holmstrand, valde att bemöta föräldrarna i Blomskog vid det senaste mötet, men jag bestämde mig för att det är just det beteendet som vi måste tala om att det förekommer. Tyvärr hände samma sak nu på KF:s möte, Annika Holmstrand, Katarina Johannesson och Kent Norman visade en total nonchalans mot de berördas önskan. När Robin Olsson (M) läste upp interpellationen valde Annika Holmstrand att inte svara på den. Lämpligheten av att inte ge några svar ifrågasattes av fler ledamöter. Annika Holmstrands svar på detta var att hon, om KF så önskade, kunde besvara frågorna skriftligt till nästa KF-möte. Om KF så önskade? Barnens, föräldrarnas och personalens önskan då? De som hela tiden ställt samma frågor och aldrig fått något svar? Varför tas inte hänsyn till dem? Hur kan man vara så nonchalant mot de berörda? Vidare valde Annika Holmstrand att meddela Robin Olsson att om han hade velat ha svar på frågorna på mötet (i måndags) så skulle han inte ha gjort en interpellation. Robin Olsson ställde därmed frågorna rakt upp och ner till Annika Holmstrand och gav henne möjligheten att svara direkt, men då blev hon sittandes kvar på sin stol. Tyst. Efter Annika Holmstrands kommentar så var Katarina Johannesson snabb att flika in att även hon avstod att svara på frågorna i interpellantionen till henne under måndagens möte och istället lämna in dem skriftligt till nästa möte. Kent Norman lika så. Nästa möte går av stapeln 30/9. När barnens sommarlov är slut och skolan har börjat. Vid mötet i september ges ingen möjlighet till debatt och ifrågasättande eftersom svaren valts att lämnas in skriftligt.

Hela ärendet kring framtida skolorganisation har genomsyrats av nonchalans och arrogans från nedläggningspolitikerna. Inte minst kunde vi som var på plats på KF:s möte igår se arrogansen ge sig uttryck i sitt rätta jag. Att man har mage! Att stödja politiken och stå för sin åsikt i ett ärende är en sak, men att stå bakom det sätt som barn, föräldrar och personal behandlats i det här fallet är ren och skär skam! Inte ens när beslutet är taget kan de ansvariga rakryggat stå upp och redogöra för svaren på de berördas frågor.

Vi i Föräldragruppen för skolutveckling har vid flertalet tillfällen pekats ut att föra decibelpolitik, att vi skriker högt utan att ha varken förståelse eller behöva ta ansvar för helheten. Hur vore det om de som menar detta stannade upp och lyssnade till vad vi har att säga istället för att hålla för öronen och med skygglappar rusa i en förutbestämd riktning? Varför tror ni att vi reagerar? VF:s reporter Lars Swanö kontaktade mig innan mötet i måndags och frågade bland annat om en eventuell överklagan från vår sida och nu kan jag meddela att ja, det finns anledning. För barnens bästa.



Vid varje förskole- och skolenhet ska det finnas ett eller flera forum för samrådmed barnen, eleverna och de vårdnadshavare som avses i 12§. Där ska sådana 
frågor behandlas som är viktiga för enhetens verksamhet och som kan ha 
betydelse för barnen, eleverna och vårdnadshavare.

Inom ramen för ett eller flera sådana forum som avses i första stycket ska barnen,eleverna och vårdnadshavarna informeras om förslag till beslut i sådana frågorsom ska behandlas där och ges tillfälle att komma med synpunkter innan beslut fattas.Rektorn och förskolechefen ansvarar för att det finns forum för samråd enligt första stycket för att informations- och samrådsskyldigheten enligt andra stycket fullgörs.


3.     Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn.
5.     Barnets föräldrar eller annan vårdnadshavare har huvudansvaret för barnets   
       uppfostran och utveckling och ska vägleda barnet då han/hon utövar sina 
       rättigheter.
12.  Varje barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör 
       henne/honom. Barnets åsikt ska beaktas i förhållande till barnets ålder och 
       mognad.


Nämnderna skall verka för att samråd sker med dem som utnyttjar deras tjänster.

Cecilia Axelsson
Ordförande i Föräldragruppen för skolutveckling

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar