Min ensamstående dotter bad mig häromdagen följa med på ett föräldramöte i Blomskogs skola där fyra inbjudna politiker; Annika Holmstrand, Daniel Schützer, Ulla Britt Svensson, Esbjörn Andersson samt Årjängs kommunalråd, Katarina Johannesson, skulle medverka.
Min dotter var nedstämd över det förslag till nedläggning av skolan, som dessa politiker aviserat tidigare i veckan och ville helt enkelt ha mig med som stöd.
Jag samtyckte till att gå med på mötet av ovannämnda skäl. Jag var också lite nyfiken på att lyssna till den utredande argumentation, som jag trodde skulle komma från politikerna. Som pensionerad högstadielärare har jag ett självklart intresse för skolpolitik i allmänhet och som blomskogsbo och mormor har jag ett minst lika självklart intresse för vad som händer här i Blomskog.
Döm om min förvåning när jag fick veta av politikerna att de ansåg sig vara förhindrade att yttra sig så länge jag och en annan deltagare fanns med på mötet. Naturligtvis lämnade jag på begäran lokalen; inte för att jag tyckte att jag blev rimligt behandlad utan för att det var en order som uttalades på ett sätt, som inte tålde någon motsägelse. Jag skall dock erkänna att jag blev en aning förvirrad och chockerad. Den motivering jag fick till avhysningen var att de enda, som var kallade, var föräldrar eller vårdnadshavare. Andra fick helt enkelt inte vara med.
Jag må ha fått ett och annat om bakfoten men jag har alltid trott att politiker vill nå ut med sina budskap till så många som möjligt. På kommunfullmäktiges sammanträden kan vi kommuninvånare gå och lyssna till det som sägs; på vilket sätt var informationen som skulle lämnas på detta möte så speciell att man ansåg det lämpligast att visa ut någon som jag?
Lena Blomstrand
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar